Orden flyter inte som förut
De tar mig ingenstans
Det ger mig ingen tröst
Mina ord hoppas inte längre
Dit jag förut flydde
är nu övergett
Tomt
och ensamt istället för
den magiska känslan att få vara ifred
Ifred med min egen
alldeles egen
unika värld
Så skirt sammanvävd
Med alla andras
Långt från distinkta gränser
som jag ändå försökte försvara
med sköldar och vapen
Jag har glömt hur man gör.
