Mina träd var lyktstolpar med blad, klistrade på stammen med
säljande text. Mitt gräs var grus på den hårdaste gråaste jorden,
asfalt. Mina buskar var staket och mina blommor var skimrande stenar.
Grottorna var fyrkantiga med dörrar och fönster. Djurhjordarna var
gjorda av metall och vrålade förbi på runda hovar av gummi. Sjöarna
var öppna ytor där barnen slamrade omkring sina brädor. Vid
vattenhålet stod vi alla på rad väntades på bussen. Vi jagade vår
mat, fort innan stängningsdags, vi plockade den från staplade hyllor.
Så när jag skriver om staden jag växte upp i, säg aldrig att det
inte är naturromantik.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment