Inte för att jag vet om jag kommer våga posta mina alster egentligen ha ha...av så många anledningar:
De flesta som läst mina texter tror att jag har allvarliga problem!! Men alla som skriver själva vet väl att det ofta förvrängs och fördjupas, försvåras och problematiseras. Jag undersöker känslor jag aldrig haft, försöker hitta dem, förstorar det jag förnimmat, förtränger verkligheten och gräver ner mig i motsatser. I metaforer och klarspråk anstränger jag mig för att uttrycka de där återkommande känslorna och de förvirrande nyupptäckta.

Sedan så är det lite skrämmande att dela med mig av något ofärdigt, ogenomtänkt eller högst tillfälligt. Men om jag skulle vänta på en perfekt slutprodukt skulle det väl ta år innan något postades eftersom allt mitt skrivande är en process som någonstans hör ihop och aldrig blir färdigt förrän den röda tråden klart utvecklats till ett livsverk, eller åtminstonde en bok eller två.
Jag vill dock inte vänta på det. För då kommer jag kanske fastna i någon slags perfektionism. Aldrig komma till skott med att publicera någonting. Jag vill ju kommunicera med mitt skrivande. Inte bara hålla monolog. Även om det också lockar ibland.

Ja vi får väl se hur långt jag vågar
och ärligt talat beror det väl också på hur ni, läsarna
bemöter det jag väl vågat posta :)